iFokus-bloggen

Jag köpte min första katt när jag var 17 år, en liten söt perserkille som hade "för mycket" nos för att bli utställningskatt. Det brydde jag mig inte om. Han var ju helt underbar. Han valde mig innan jag hade hunnit välja honom. Jag köpte honom när jag hade flyttat hemifrån. Det var han och jag. Min sambo var inte hemma så ofta, så det var jag och min "Nisse". Han hette egentligen Clifford från början. Efter ett år var jag tvungen att flytta hem igen, och jag tog min lille dunboll med mig. Min mor hade 2 honkatter hemma, Gumman (mor till:) och Tullan. Min Cliff blev helt ifrån sig, han var ca året gammal och där var flickor... När de var dräktiga så flyttade jag till egen lägenhet, jag tog Cliff med mig, kasterade honom för att han inte skulle kissa i min säng. Han gjorde nämligen det en gång i mammas säng, därav namnet Nisse som i Pisse-Nisse. En dag fick jag samtalet, det blev en bebis från Gumman och en bebis från Tullan. Tullan fick en långhårig buse som jag ville behålla, och han kom hem till mig och Cliff samma dag som jag fyllde 19 år. Då var han 8 veckor på dagen. Jag döpte honom till Ceasar, han verkade ta kommandot där hemma, och Cliff vågade inte säga ifrån. Nåja, far och son blev jättegoda vänner, som trivdes med mig. Min mormor tog in en liten kattkille som gick där ute i området. Det skulle bli en kall vinter, så mormor tyckte synd om honom. Han trivdes hos mormor, men var lite väl busig för hennes smak. Hon klarade inte av att han rev på hennes möbler istället för klösbrädan, så jag tog hem honom för att försöka hitta nytt hem. Han fick inget nytt hem. Han stannade hos mig. Jag döpte honom till Pinnen. Han hade långa pinniga ben, en långsmal kropp och gick med svansen liggandes upp på ryggen precis som ett strykjärn. Han kunde inte "mjaua" heller. Man hörde bara något "knäppande" ljud när han jamade. Det gick ett tag och jag tyckte det var dags för honom att gå ner lite i vikt. Jag slutade med godissakerna och lät alla 3 äta BARA kattmat och inget annat. Inget hjälpte. Jag ringde min mor och sa att Pinnen nog var en flicka. Nej, sa min mor, katten har ju "2 bollar" baki. Jag hade börjat jobba natt, och en morgon när jag kom hem, möttes jag av att Pinnen satt innanför ytterdörren och mjauade. Jag förstod att något var fel... Jag tog av mig jacka och skor och bad honom visa vad det var. Han backade in i rummet och satte sig bredvid min stereohylla. Han tittade upp på mig, mjauade, tittade sen bakom hyllan och mjauade igen. När jag tittade bak, vad såg jag då? Jo, 2 små söta bebisar... Pinnen var en hona i alla fall. Jag ringde min mor trots att klockan var halv 7 på morgonen. När hon svarade sa jag: Godmorgon mormor. När jag berättade för henne, for hon upp och satte sig på cykeln. Hon köpte bullar med sig så vi åt frukost ihop. Hon trodde inte min historia förrän hon såg dessa 2 små liv. Då sa hon: Men, Pinnen är ju en tjej... Hon tittade på mig och frågade: Vad är det för bollar baki då? Hon bestämde sig för att känna lite försiktigt. Det var tydligen bara 2 hårbollar, "inget innehåll". Nåja, dessa 2 bebisar fick nya hem. Eftersom Pinnen kom hit som en pojke så brydde jag mig inte om att kastrera Ceasar, han mådde ju så bra ändå. Men SÅÅÅ lurad jag blev. Ceasar blev också pappa i alla fall. Jag kan stolt säga att jag har haft 3 generationer i min lilla lägenhet. Jag träffade min nuvarande sambo för 10 år sedan. Det visade sig att han blivit allergisk mot katter. Han har själv haft katt förr, men han tåler dem inte idag. När vi flyttade ihop, köpte vi hus direkt. Mina katter följde med. De fick ett uterum, som vi gjorde vinterbonat. Detta uterum är på ca 30 kvm. Därifrån kunde de gå ner via ett källarfönster till ett källarrum. Där hade min sambo byggt en brygga som gick till nästa fönster. Där kunde de gå ut i trädgården, en bur på ca 6 kvm. Min sambo gjorde allt för att de skulle trivas. Pinnen blev blind på centralseendet, men var lika glad ändå. Hon fick knutor i brösten, så hon blev opererad ett par gånger. Tyvärr hjälpte inte det, cancern hade lyckats. Pinnen avled efter olycka i hemmet pga hennes dåliga syn. Hon dog i slutet av november 2007, ca 13 år gammal. En vecka efter såg jag att Cliff hade ett sår i tandköttet. Jag fick råd hur jag skulle göra, men inget hjälpte. Jag fick en tid till veterinär 18 dec. Han drog ut några tänder som tydligen var i dåligt skick. Han frågade om han skulle ta prover på lever och njure pga åldern. Det gick bra. Cliff var i väldigt dåligt skick, han rasade i vikt snabbt, så jag förstod redan att jag inte skulle få hem honom igen. Mycket riktigt, när Cliff var nersövd kom veterinären ut. Hans njurar var slut. Det var därför han hade fått såret i munnen och gått ner i vikt så snabbt. Det julen var något av det jobbigaste jag varit med om. Nu hade jag bara Ceasar kvar. Vi sade att vi skulle skämma bort honom med allt gott som tänkas kan. Jag var jätteledsen för Ceasars skull, han skulle behöva bo ensam i uterummet, ingen kompis, ingenting. Jag frågade min väninna om hon ville ta hand om honom, där kunde han få kompis, men det ville hon inte. Hon tyckte att Ceasar behövde mig mer nu när båda kompisarna försvunnit så snabbt efter varandra. Jag löd hennes råd, och vad hände? En kväll hörde jag ett konstigt ljud från uterummet. Jag for ut och tittade. Ceasar hade hittat låtsaskompis. Han lekte med "någon". Han var ju gammal och hade inte lekt själv på några år. Han hade bara lekt när jag busade med honom och kompisarna. Denna kvällen hade han SÅ roligt. Han höll på så ett bra tag. Det var en ny grej och det lugnade mig väldigt mycket. Han trivdes att vara själv. När jag kom ut där så kom han och snackade en stund sen fortsatte han med sitt. Han trivdes som ensamkatt. Jag började sitta där ute längre och längre om kvällarna, kopplade tv:n där ute, men han brydde sig inte. Han hade hittat sig själv på nytt. Han åt bra och busade på som bara den. I våras började han bli trött. Efter några dagar slutade han att äta. Jag förstod då att det var dags. Jag ringde veterinär och fick en tid den 3 april. På dessa 4 dagars väntan gick han ner jättemycket i vikt. Han drack jättemycket, men åt inget. När jag kom ut till veterinären bekräftade de vad jag redan hade konstaterat: njurarna var slut. Pinnen blev ca 13 år gammal. Cliff *910612 - +071218 Ceasar *930228 - +090403

Vi sökte efter en cornish rex ganska länge. Vi träffade till slut en härlig uppfödare. Vi fick låna hem dynor så att sambon kunde prova och se om han tålde, men det gjorde han inte. Han reagerade direkt. Så det blev aldrig att skaffa katt.