
Några dikt-intresserade?
Satt och tittade lite i mina gamla digitala arkiv och hittade några dikter som jag skrev för ett antal år sedan. Skriva är faktiskt något som jag saknar att göra numera, tiden räcker inte riktigt till. Men en vacker dag ska jag återuppta skrivandet.
**
Själv glöd i natten**
Bortanför natten
sträcker sig ljuset
efter känslor som inte längre finns
Kan man ha förlorat något
man aldrig hade
något man inte längre minns?
Nedanför molnen, nere på marken
ett öga når en ensam stjärna i vår rymd
inatt -
är denna enda stjärna skymd
Tusen ögon finns det åter
som alla samma stjärna ser
Ingen vet dock vem den stilla stjärnan
sig själv och ljuset ger
Själv vatten
Själv glöd i natten
en själ som väldigt gärna vill
vävas ihop med
det som är verkligt
och det som finns till
Fortfarande jag vågar tro
att också våra själar
kan få ro

Så synd att du inte fortsätter med skrivandet.
Jag gillar verkligen dina dikter - särskilt den första.
Sorg är kärlek som blivit hemlös

#1 beem
Den första? Ovanstående är text är alltså en och samma dikt… :)
Har formatterat om den lite nu, och dessutom lagt till namnet på den, så att det kanske framgår bättre.
// Staffan

Så vackert du skriver, tyckte mycket om din dikt och väntar på mera!
" Var nära naturen - var när dig själv "

Tycker om dikten, jag med Och den påminner om en del som jag brukade skriva. Jag skrev dagligen när jag var i tonåren, och sedan dess har det bara blivit ett fåtal försök, det kommer inte naturligt längre
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
Ja, det var en bra dikt. Nästan lite "emo" (emotionall) och oftast benämnt som ledsen i tonen.

Staffan,
Missa inte @veckansdikt på Twitter. De retweetar dikter varje söndag. Själv skriver jag haiku.
>>>Malum domesticum<<<

Jättefin dikt, tack för att du delar med oss. Och vad du än gör, sluta inte ta dig tid att skriva, du verkar må bra av det och bra är det du gör.
/ Skogshumblan
Medarbetare på tarot och healing.
"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.
Inlägget är borttaget

Det är en riktigt, riktigt fin dikt! Så vackra bilder dyker upp i min hjärna, dessutom har Du en (enligt min ringa uppfattning) otroligt fin känsla för "rytmen" - lr vad det nu kallas, den där känslan jag får när jag läser, flyt eller oflyt. Du har Flyt!
Tack för att Du delar med Dig!
Mycket bra!
Tyckte mycket om den.. språket, rytmen och tempot!
Helt klart finns det dikt intresserade!!
Jag är ny här finns det mera?

Tack, vad snälla ni är! :)
Här kommer en annan ur samlingen:
---
1200
Av alla dessa pusselbitar
1200 för att vara exakt
saknas ingen
jag räknade dom nyss
Svart i rummet
och på ett bord av trä
ligger mina ögon av glas
Någon har sagt mig
att pusslet föreställer en vit fågel
som flyger högt, över ett stilla hav
Jag rör sakta vid bitarna
rör med mina tomma händer
vid mina tomma ögonhålor
ler stilla
7 fotsteg bort
i lådan i bordet, i hörnet av rummet
vita vingar och den vind
som tar mig
hem
-- staffan