_Vid stadens port och vid er egen härd har jag sett er knäböja och dyrka er egen frihet, så som slavar förödmjukar sig inför en tyrann och prisar honom, fastän han dräper dem. Ja, i tempellunden och i stadsmurens skugga har jag sett de friaste bland er bära sin frihet som ett ok och en handboja.

Och mitt hjärta blödde inom mig, ty ni kan endast bli fria, då själva längtan att söka friheten blir till en hindrande sele och då ni slutar att tala om
friheten som mål och fullbordan.

Ni blir fria, inte när era dagar är utan bekymmer och era nätter befriade från saknad och sorg, och även om allt detta fyller era liv, så höjer ni er likväl över dem, nakna och obundna.

Och hur ska ni höja er över era dagar och nätter, med mindre ni bryter era bojor, som ni, i gryningen av ert förstånd, har fäst kring er middagstimma?
Ty, i sanning, det ni kallar frihet, är den starkaste av dessa kedjor, fastän dess länkar glittrar i solskenet och bländar era ögon.

Vad annat än brottstycken av ert eget jag, är det som ni kastar bort för att bli fria?

Om det är en orättfärdig lag ni önskar avskaffa, så är den lagen skriven med er egen hand på er panna. Ni kan inte utplåna den genom att bränna era lagböcker eller två era domares pannor, om ni så hällde hela havet över dem.

Och om ni vill avsätta en despot, se då först till att hans tron, som är rest inom er, förstörs. Ty hur kan en tyrann härska över de fria och stolta, om det inte finns tyranni i deras egen frihet och skam i deras egen stolthet?

Om det är ett ansvar, ni vill frigöra er från, så har det ansvaret valts av er själva, snarare än pålagts er. Och om det är fruktan ni vill skingra, så sitter roten till denna fruktan i ert eget hjärta och inte i den fruktades hand.

I sanning, alla ting rör sig inom er, ständigt till hälften sammanflätade, det ni längtar efter och det ni fruktar, det motbjudande och det omhuldade, det eftertraktade och det ni vill undfly.

Dessa ting rör sig inom er som ljus och skuggor i oskiljaktiga par. Då skuggan avtar och inte mer finns till, blir ljuset, som lever kvar, skuggan till ett nytt ljus.

Så blir också din frihet, då den befrias från sina kedior, själva bojan till en större frihet.
_
---

När jag känner mig tom och saknar inspiration och drivkraft brukar jag försöka lyfta blicken och se saker ur ett annat, större, perspektiv. Det brukar kunna hjälpa mig tillbaka på banan.

// Staffan