Tar mig friheten att posta en till egen text från förr…

Ur elden

Vid glöden, vid elden
nedanför stigen
nere vid vattnet
sågs en gnista lämna det som höll den kvar.
Trots jag visste -
den som söker finner inga svar.
Vind
lyft mig upp, bär mig med
utan minne av
det ljus, den värme
elden gav.
Jag färdas genom natten över
stora svarta vatten.
Nu är det jag som är ljuset
jag som är värmen
för mig själv, men tänk ändå
om vi istället
hade varit
två

// Staffan