# "Åh nej, inte en dikt nu igen!"
Author: Staffan

My promise  

A hundred days, a hundred nights  
since darkness covered my shadow  
not knowing where I came from, nor where I am going  
twigs whipping my tired naked face  
by rain washed out of sense, out of courage  
by wind blown into fear  
demons behind me never summoned  
by people never born  
what am I hoping for? why am I running?  
I might as well stop here and give myself over  
better to die than live in fear  
other worlds so far away so near  
but faith lasts long I guess, as does hope  
and since my feet still carries me  
I will try to keep my promise  
try to give my soul the calmness of the seas  
to bring my senses back to peace  
the strangest thing is here  
the strangest thing is all so clear  
my eyes are closed, yet still I see  
what will come will come was meant to be  
greatest story to be told, greatest light to hold  
remember this, remember me  
remember all of us have this key

/staffan

## Comment 1
Author: Nirvana_Ophelia

Fantasstiskt vacker dikt som verkligen var jag.  Otrolig!! Fortsätt skriv!

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Så otroligt vacker dikt.  
Jag blev både tagen och rörd. Sluta aldrig skriva, du har det verkligen i dig.  
Hoppas allt är bra ❤️

## Comment 3
Author: Maria

Oj, oj såååå vackert.❤️

## Comment 4
Author: Magi-cat

Jag tänkte på Bob Dylan....(Det är en stor komplimang 🙂)

Mycket fint skrivet. Har du tänkt på att tonsätta den?

## Comment 5
Author: cattastroph

Men oj! Det där var snarare en kvalitetshöjning. Sååå himla fin!

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Väldigt fin och djupsinnig dikt. Tack för att du delar den med oss 🌺